Not very urgently needed
Klockan 05.13.
Be happy you can sleep. It's not overrated, pretty underestimated really.
Xian.
I'm writing this on a broken cellphone, it crashes all the time. I hate/have to restart it several times a day.
Write my name, fuck.
Sleepless in Stockholm... Or was it Seattle? Shit i don't know, care or whatever.
I had a daydream, or should i say nightdream/nightmare[d] (pretty cool that it works to throw around the letters).
A mare of night, but it wasn't a nightmare... not really pleasant either, but a little bit in an odd way.
I dreamt that i was rich, a successfull multiartist. But the dream wasn't really about me being rich of successfull. Not even a happy dream. I had this room in my cellar, my room of agony and desperation of finding the depression and solving it.
The room was cold (~16 degrees) and filthy, though it had all the necessary things to survive, a toilet that had a stench of vomit, refigerator that's in desperate need of cleaning, and a boiler plate, a stinking mattress on the floor and a computer that only is functional due to a miracle or two.
The walls had ugly wallpapers from the 70's but they were long covered up by spraypaint (random rants and failed attempts of art), alcohol, cigarette smoke burnmarks and I don't want to know what else.
Whenever i felt like coming down to earth and shut up for a while i would go shopping (3 kilos of pasta and 2 bottles of ketchup). And then i would lock myself up in my cell...cellar for a couple of weeks, to write, paint, be creative in my despair. Smash everything that isn't essential for my survival and just exist for a while, I would barely eat at all (0-1 meals of pasta and ketchup a day depending on how I felt).
When the bell tolled for me i walked out of my prison, out of the womb and feel like I was reborn into this capitalistic, materialistic cruel world, and be contempt with it, feel happiness for a while. Be glad that my life isn't that bad for real, that it's just my own little game to feel more connected.
The truth is, it's not even that bad in reality either, not yet anyway. I'm just a posing little whiner, not a winner, not exceedingly go()d at anything, but i'm not worthless either, i'm just above average. It feels pretty ok with me though, it could be a lot worse.
Hypo = The opposite of hyper (super, very), Critical = Urgently needed, so it's "Not very urgently needed".
It's pretty amazing that you can tear a word into pieces, and get something completely different. A man in pieces is still a man in pieces, not very useful, but a word in pieces can still be words and be usable, so in other words, a word is more valuable than the entire human race. And the word is far easier to read and understand.
//The tired rantings of a madman with insomnia.
Ber om ursäkt för inlägg på knackig engelska men jag ville få ur mig det där.
Be happy you can sleep. It's not overrated, pretty underestimated really.
Xian.
I'm writing this on a broken cellphone, it crashes all the time. I hate/have to restart it several times a day.
Write my name, fuck.
Sleepless in Stockholm... Or was it Seattle? Shit i don't know, care or whatever.
I had a daydream, or should i say nightdream/nightmare[d] (pretty cool that it works to throw around the letters).
A mare of night, but it wasn't a nightmare... not really pleasant either, but a little bit in an odd way.
I dreamt that i was rich, a successfull multiartist. But the dream wasn't really about me being rich of successfull. Not even a happy dream. I had this room in my cellar, my room of agony and desperation of finding the depression and solving it.
The room was cold (~16 degrees) and filthy, though it had all the necessary things to survive, a toilet that had a stench of vomit, refigerator that's in desperate need of cleaning, and a boiler plate, a stinking mattress on the floor and a computer that only is functional due to a miracle or two.
The walls had ugly wallpapers from the 70's but they were long covered up by spraypaint (random rants and failed attempts of art), alcohol, cigarette smoke burnmarks and I don't want to know what else.
Whenever i felt like coming down to earth and shut up for a while i would go shopping (3 kilos of pasta and 2 bottles of ketchup). And then i would lock myself up in my cell...cellar for a couple of weeks, to write, paint, be creative in my despair. Smash everything that isn't essential for my survival and just exist for a while, I would barely eat at all (0-1 meals of pasta and ketchup a day depending on how I felt).
When the bell tolled for me i walked out of my prison, out of the womb and feel like I was reborn into this capitalistic, materialistic cruel world, and be contempt with it, feel happiness for a while. Be glad that my life isn't that bad for real, that it's just my own little game to feel more connected.
The truth is, it's not even that bad in reality either, not yet anyway. I'm just a posing little whiner, not a winner, not exceedingly go()d at anything, but i'm not worthless either, i'm just above average. It feels pretty ok with me though, it could be a lot worse.
Hypo = The opposite of hyper (super, very), Critical = Urgently needed, so it's "Not very urgently needed".
It's pretty amazing that you can tear a word into pieces, and get something completely different. A man in pieces is still a man in pieces, not very useful, but a word in pieces can still be words and be usable, so in other words, a word is more valuable than the entire human race. And the word is far easier to read and understand.
//The tired rantings of a madman with insomnia.
Ber om ursäkt för inlägg på knackig engelska men jag ville få ur mig det där.
I don't like the drugs but the drugs like me.
Jag är sjuk och det är synd om mig, ont i halsen som en gnus hals efter att ett par smällare har förökat sig och sen exploderat där.
Jag kan inte ens dricka ett glas vatten utan att få andnöd och känna som jag suttit i halsen, huvudvärk får jag också. gud vad jag hatar att vara sjuk... (liten bokstav på gud är intentional).
Detta resulterar såklart att jag blir pillernarkoman nummer ett, 1-2 gram paracetamol om dagen är bra för magen (eller kanske inte, men ni förstår grejjen). Värre är det när usa och kina har haft kärnvapenexplosioner i min hals och i mitt huvud (typ i julas) då jag under extra jobbiga dagar stoppade i mig 3-4 gram paracetamol och diverse andra kurer.
Jag och grodan hade precis ett gräl om detta, hon anser att jag stoppar i mig för mycket, medans jag som är van vid detta ser inga problem som helst (även om jag håller ögonen öppna och ser till att det inte går till överdrift).
Iöverlag så är hon som min andra mamma, vilket är jobbigt ibland men för det mesta skönt eftersom jag då inte gör så mycket dumheter som skadar mig själv eller andra.
I like having a second mother, she occasionally makes cake for me^^ (valfri tolkning)
Nu är hon allmänt skitförbannad på mig och skäller, jag är tydligen en upprorisk tonåring
"vad jag än säger så har du en bortförklaring
du tycker alltid du vet bättre än jag
jag överdriver alltid, förstör det roliga osv"
Det första kan jag hålla med om, faktiskt... det ligger nått i det hos mig och mina bröder (även om tompa är mästaren på det, men han har en del bra förklaringar på det). Nummer två, det handlar oftast bara om när det handlar om min kropp, som jag känner och vet hur den fungerar, ibland verkar hon ta för givet att jag har samma alkoholresistans som henne och reagerar på alkohol på precis samma sätt.
Nej, nu fick det vara nog med mitt babblande i övertröttheten, håller på att försöka bli bättre på att uppdatera här, tjata på mig så att jag skriver oftare!
Jag kan inte ens dricka ett glas vatten utan att få andnöd och känna som jag suttit i halsen, huvudvärk får jag också. gud vad jag hatar att vara sjuk... (liten bokstav på gud är intentional).
Detta resulterar såklart att jag blir pillernarkoman nummer ett, 1-2 gram paracetamol om dagen är bra för magen (eller kanske inte, men ni förstår grejjen). Värre är det när usa och kina har haft kärnvapenexplosioner i min hals och i mitt huvud (typ i julas) då jag under extra jobbiga dagar stoppade i mig 3-4 gram paracetamol och diverse andra kurer.
Jag och grodan hade precis ett gräl om detta, hon anser att jag stoppar i mig för mycket, medans jag som är van vid detta ser inga problem som helst (även om jag håller ögonen öppna och ser till att det inte går till överdrift).
Iöverlag så är hon som min andra mamma, vilket är jobbigt ibland men för det mesta skönt eftersom jag då inte gör så mycket dumheter som skadar mig själv eller andra.
I like having a second mother, she occasionally makes cake for me^^ (valfri tolkning)
Nu är hon allmänt skitförbannad på mig och skäller, jag är tydligen en upprorisk tonåring
"vad jag än säger så har du en bortförklaring
du tycker alltid du vet bättre än jag
jag överdriver alltid, förstör det roliga osv"
Det första kan jag hålla med om, faktiskt... det ligger nått i det hos mig och mina bröder (även om tompa är mästaren på det, men han har en del bra förklaringar på det). Nummer två, det handlar oftast bara om när det handlar om min kropp, som jag känner och vet hur den fungerar, ibland verkar hon ta för givet att jag har samma alkoholresistans som henne och reagerar på alkohol på precis samma sätt.
Nej, nu fick det vara nog med mitt babblande i övertröttheten, håller på att försöka bli bättre på att uppdatera här, tjata på mig så att jag skriver oftare!
