Coffee At Waynes

Arbetslöshetstress eller vad fan det är, jag håller på att bryta ihop.
Det är så jävla jobbigt att bo i örebro när dom jag bryr mig om bor i köping, jag behöver verkligen ha någon här att krama och trösta mig, hjälpa mig från att inte gå sönder totalt.
Jag är så sugen på att plocka fram min spritflaska ur frysen och supa ner mig totalt, men min lilla spärr i hjärnan säger "stop, hammertime! that is the way to go if you want to be an alcoholic"...
Nu när jag är arbetslös tänkte jag försöka dra igång bandet igen, men tror ni det gick eller? nej, då har gitarristen fått slut på pengar så han har inte råd att ta sig in till örebro från linde och tillbaka för att kunna repa, trummisen vägrade svara på mitt sms av någon anledning, förhoppningsvis hade han bara slut på pengar eller nått.
Jävla tur att jag har kvar gymet iallafall, vilket är både en lättnad och en tyngd eftersom att jag skrev upp mig på autogiro 3.5 timmar innan jag fått veta att jag är arbetslös, lixom wohoo! jag har precis lagt på mig en utgift till, jag vet inte om jag kommer klara av dom jag redan har.

Nej, nu är det nog med den här emoprettoghaywhiningen, ha så skoj ni som väl läser det, det är bara ordbajseri av den dåliga sorten iallafall.

 "I just can't do this on my own, cuz i'm no superman"

Och självklart när jag väl mår dåligt över något så kommer jag och tänka på någon, och då blir det inte bättre.
Jag kan bara inte glömma dig, även om jag blir så jävla glad av att träffa dig så blir jag nedstämd.
Talk with me about it if you want, i wont start talking about it, but i will answer you if you do.