Kidnap the Sandy-Claws

Jaha, då var julen över oss igen.

Allting började hyfsat bra, vaknade sådär halv elva, lagom till våran tradition med julfriden på TV.
Morsan var nere och bastade, jag svor åt mig själv att jag inte ställt alarm och vaknat i tid, så jag klädde på mig och gjorde mig iordning.
Lillbrorsan och hans farsa P kom, bänkade sig vid tvn för att titta på uppvärmningen inför julfriden, efter en stund kommer morsan in, inte mer än tre sekunder tog det innan hon flippade totalt, skickade ut P och allmänt gormade. (Min mor har problem med njurar och sånt och har konstant ont, hon blir lite trött av detta). Tydligen hade P sagt att han och Erik skulle vara hos morsan till 10 så vi kunde basta och äta frukost tillsammans, men så var inte fallet, Erik ville inte komma hit på morgonen av nån anledning, och P hade inte meddelat om detta, utan hade förberett en massa helt i onödan, vilket förmodligen blev för mycket.

När P gått ut ur lägenheten så blev jag närmaste valet så hon stog och gormade på mig, jag bröt samman, packade mina grejjer och skulle åka hem till Örebro, tror jag iallafall... jag skulle bort i vilket fall. Morsan hade nu vänt på klacken (humörmässigt dvs) och insett att hon tagit i lite mycket, hon slog lite väl hårt med en slägga på vissa ömma punkter vilket fick mig att tänka på såna där jobbiga saker som jag försöker undvika (Jag gillar inte alltid att vara son av min far helt enkelt).
Morsan hade nu lugnat ner sig, och följde ner mig ner för trapporna, jag var i inget tillstånd att prata, så jag skickade upp henne och sa att jag skulle skriva vad jag ville säga.
Och där blev jag i typ en halvtimme, innan jag var lugn nog att ta mig upp för trapporna igen.

Efter en stunds snack så hade vi lugnat oss och morsan ringde upp P och hämtade hit honom och Erik igen, det var lite spänd stämning vid bordet, men det vart iallafall inget mer tjafs.

Julklappar:
Kaffekanna
Handduk
Ugnsform
Orgasmatron (Awesome, den är skitskön!)
Pengar
Värld utan slut av Ken Follet
Godis
Ljus
Mugg
Liten tavla

Morsan fick en mobiltelefon (SE W595), hennes gamla är rätt slut, så vi tyckte att hon behövde en ny. Den uppskattades.

Nu har morsan sagt förlåt ett par tusen gånger, och jag har svarat att det är OK, vilket det är. Vi är inte långsinta i vår familj om vi inte har anledning att vara det.

That's about it, i think anyways. Nu ska jag snart sätta igång ugnen och invänta mat:)


Kommentarer
Postat av: PSP

Bra skrivet Christian. Du satte ord på det som skedde. Onödigt var det. men det var inte första gången och säkert inte sista. Tyvärr satt det ner humöret resten av Julaftonen. tråkigt bara att ni (Du Tomas och Erik) ska få ut för vad mamma och jag gör. Hoppas att du mår bättre i dag./Pellen

2009-12-28 @ 11:21:28
Postat av: Cecilia

Sv; hehe förlåt, jag har omedvetet börjat göra så, säga folks riktiga förnamn, typ inga smeknamn eller förkortningar. Som när jag pratade med mamma och sa att jag skulle fika med dig (christian) innan vi skulle handla. Hon ba: "men skulle inte du träffa Svan!?" Har ändrat det nu iaf:)

2009-12-29 @ 22:25:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0