Oroliga Saker.
Det verkar vara nått på gång, jag känner hur kraften flödar genom mig med illavarslande budskap.
"I have a bad feeling about this"
Allt verkar gå för lätt just nu:
Jag har börjat klara av jobbet (någorlunda, jag får inte nervösa sammanbrott varje morgon iallafall).
Kärleken ordnar upp sig.
Jag ska på Arvikafestivalen (behöver inte betala:D, det gör min far åt mig^^)
Jag mår bättre psykiskt än någonsin.
Allt flyter på för lätt helt enkelt, jag märker inte av några direkta motgångar, lite friktion bara så att man har nån form av fäste i verkligheten.
Jag börjar bli orolig.
Dags att skissa om min gamla lotusblomma så att jag lättare kan förklara för en tatuerare hur jag menar att den skall vara eftersom jag har tänkt tatuera mig när jag får lön.
Måste dessutom ta och göra en ny design till bloggen, är trött på den här nu, ni som läser kan ge lite tips på färgkombinationer osv.
En dikt:
Skogsdunge
Jag går igenom två perfekt placerade träd, det känns som en port till ett magiskt land,
kliver på ett träd som ramlat ner i ett dike så att jag inte ska fastna med foten.
Ser att slutet på dungen närmar sig, känner mig lite illa till mods, så jag sätter mig och lyssnar på alla ljuden,
Allt verkar vara blockerat, jag hör inte trafiken, inga barnaskrik ifrån bostadsområdet, utan bara lugn och ro.
Reser mig upp och går mot mitt mål, stannar till när jag ser att det är en brant stenkulle framför mig, den är blöt efter morgonregnet, tittar mig omkring och ser att på ett ställe så finns det rötter som är så bra placerade att det ser ut som en trappa, rötterna är stabila under mina fötter, det känns som jag tar del av skogens arv när jag går upp för denna "Naturens trappa", på toppen av kullen har det nog funnits en till port, men den är borta, nersågad för att ge plats åt människohus, går ut ur skogsdungen och tänker "Nu är jag hemma, har det gått någon tid medans jag var borta?".
(C) Christian Svan - 2008.
"I have a bad feeling about this"
Allt verkar gå för lätt just nu:
Jag har börjat klara av jobbet (någorlunda, jag får inte nervösa sammanbrott varje morgon iallafall).
Kärleken ordnar upp sig.
Jag ska på Arvikafestivalen (behöver inte betala:D, det gör min far åt mig^^)
Jag mår bättre psykiskt än någonsin.
Allt flyter på för lätt helt enkelt, jag märker inte av några direkta motgångar, lite friktion bara så att man har nån form av fäste i verkligheten.
Jag börjar bli orolig.
Dags att skissa om min gamla lotusblomma så att jag lättare kan förklara för en tatuerare hur jag menar att den skall vara eftersom jag har tänkt tatuera mig när jag får lön.
Måste dessutom ta och göra en ny design till bloggen, är trött på den här nu, ni som läser kan ge lite tips på färgkombinationer osv.
En dikt:
Skogsdunge
Jag går igenom två perfekt placerade träd, det känns som en port till ett magiskt land,
kliver på ett träd som ramlat ner i ett dike så att jag inte ska fastna med foten.
Ser att slutet på dungen närmar sig, känner mig lite illa till mods, så jag sätter mig och lyssnar på alla ljuden,
Allt verkar vara blockerat, jag hör inte trafiken, inga barnaskrik ifrån bostadsområdet, utan bara lugn och ro.
Reser mig upp och går mot mitt mål, stannar till när jag ser att det är en brant stenkulle framför mig, den är blöt efter morgonregnet, tittar mig omkring och ser att på ett ställe så finns det rötter som är så bra placerade att det ser ut som en trappa, rötterna är stabila under mina fötter, det känns som jag tar del av skogens arv när jag går upp för denna "Naturens trappa", på toppen av kullen har det nog funnits en till port, men den är borta, nersågad för att ge plats åt människohus, går ut ur skogsdungen och tänker "Nu är jag hemma, har det gått någon tid medans jag var borta?".
(C) Christian Svan - 2008.
Kommentarer
Trackback
